Tällä sivustolla käytetään evästeitä

Tämä sivusto hyödyntää toiminnan kannalta välttämättömiä evästeitä sekä sivuston kehittämisen mahdollistavia tilastointievästeitä. Joidenkin sisältöjen näyttäminen voi lisäksi edellyttää markkinointievästeiden hyväksymistä. Lue lisää käyttämistämme evästeistä.​​​​​​

Tällä sivustolla käytetään evästeitä

Tämä sivusto hyödyntää toiminnan kannalta välttämättömiä evästeitä sekä sivuston kehittämisen mahdollistavia tilastointievästeitä. Joidenkin sisältöjen näyttäminen voi lisäksi edellyttää markkinointievästeiden hyväksymistä. Lue lisää käyttämistämme evästeistä.​​​​​​

Evästeasetuksesi on tallennettu.

Hundra år av organiserat dräktarbete på Brage

Asiasanat

Folkdräkten, eller bygdedräkten, visar hur man genom målmedvetenhet och samarbete har skapat en särpräglad dräktkultur. I en allt mer modern och föränderlig värld i slutet av 1800-talet.

Sata vuotta järjestelmällistä kansallispukutyötä

Vår svenska Allmogeungdoms färgglada hembygdsdräkter har redan på de senaste stora sång- och musikfesterna fröjdat alla närvarandes sinnen, och mången torde önskat, att dessa färgrika dräkter överallt skulle komma till heders som festdräkter vid bygdeungdomens fester.--- I hembygdsdräkterna liksom i folkmusiken, visor, låtar och folkdanser ha många karaktärsdrag hos allmogen kommit till uttryck. Liksom återupplivadet av folkmusiken och folkdansen är även nyttjandet av hembygdsdräkterna som festdräkt ägnat att stärka hembygdskänslan och att befrämja en sund ungdomsglädje.

Så stod det i ett upprop som Föreningen Brage utsände våren 1922 ”till alla vänner av Svenskfinlands hembygdsdräkter”. Detta inledde den organiserade folkdräktsrörelsen bland den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Nu har det gått 100 år sedan de första bygdedräktsmötena hölls 1922-1923. Föreningen Brage fick i uppdrag under det första mötet i maj 1922 att rekonstruera folkdräkter för alla svensk- och tvåspråkiga orter i Finland. Under 2022 har jubileumsutställningen FOLKDRÄKT visats i Lovisa, Kimito, Vasa, Bromarv, Bennäs och Jyväskylä. Under år 2023 fortsätter utställningar runtom i Svenskfinland, åtminstone Mariehamn, Sideby och Helsingfors.

Folkdräkt

Folkdräkten, eller bygdedräkten, visar hur man genom målmedvetenhet och samarbete har skapat en särpräglad dräktkultur. I en allt mer modern och föränderlig värld i slutet av 1800-talet passade bilden av bondelivet som lugnt och oföränderligt in i överklassens nationalromantiska syn. Allmogens traditionella och färggranna dräkter började således räknas som ett folkligt kulturarv.

För att bevara allmogens dräktbruk för framtiden började borgare, studenter och konstnärer samla in och återskapa dräkter från 1700- och 1800-talet. Då kejsar Alexander III besökte Villmanstrand den 5 augusti 1885 rodde nio folkdräktklädda unga kvinnor över en båt till kejsarinnan Maria Fjodorovna. Dräkterna var sydda av Finska handarbetets vänner, och föreningens verksamhet kom att bli en förebild för Brages dräktverksamhet på 1900-talet.

Folkdräkten är en festdräkt, rekonstruerad efter de dräkter som användes till högtid och fest av allmogen. Förlagorna finns i museer eller på målningar. Kvinnodräkten består av huvudbonad, särk, livstycke, tröja, kjol, förkläde, axelduk, kjolsäck, strumpor och skor. I mansdräkten ingår huvudbonad, skjorta, halsduk, väst, rock, knä- eller långbyxor med lucka, strumpor, skor och söljebälte.

Är folkdräkterna identiska kopior av deras förlagor? Nej, folkdräkterna är en rekonstruktion av en svunnen dräktkultur. Då forskning om allmogens dräktbruk framskridit har dräkterna omarbetats för att bli mer historiskt korrekta. Folkdräkten är ett levande kulturarv, där varje generation sätter sina egna spår på dräkten.

Bakgrundsmaterial till Vörå folkdräkt. Fotograferat av Eija Mendelin

Föreningen Brage

Föreningen Brage i Helsingfors grundades 1906 för att bevara och vårda den finlandssvenska folkkulturen, genomsång och dans, senare även dräkter. Brages dräktbyrå grundades 1907. Två år senare bildades en dräktkommitté (senare dräktsektion) vars uppgift var att beskriva och rekonstruera folkdräkter.

År 1922 skickade Brage ut en kallelse till olika föreningar och hembygdsorganisationer i Svenskfinland. På dräktkongresserna 1922 och 1923 drog Brage och representanter från bygderna upp riktlinjer för förverkligandet av folkdräktsidén: En regelrätt fältforskning, studie av gamla dokument och inventering av tygprov och klädesplagg. Det systematiska och omsorgsfulla dräktarbetet hade inletts på allvar.

Tillsammans med lokala kommittéer utarbetades en kvinno- och mansdräkt för varje svensk- och tvåspråkig socken. Modelldräkter tillverkades och dräkthäften med beskrivningar utarbetades. Dräktbyrån hade en viktig roll som övervakare samt förmedlare och tillverkare av olika dräktmaterial- och -delar. Det fanns ett stort behov av rådgivning i dräktfrågor, år 1987 anställdes en dräktkonsulent.

Under forskningsresorna samlades en stor mängd tygprover och allmogeplagg daterade mellan 1750 och 1850. Magister Yngvar Heikel gjorde 14 forskningsresor runtom i Svenskfinland De utgör grunden i Brages dräktmuseum tillsammans med modelldräkterna. Valda helheter ur samlingen är sedan 1991 utställda på dräktbyrån. Det är ett viktigt materiellt och immateriellt kulturarv som Brage förvaltar.

Diverse föremål hos Karolina Holmlund, S. Vallgr. Replot. Glaspositiv C89 i Brages dräktmuseum, fotograferat av Yngvar Heikel, digitaliserats av Gunnar Bäckman.

Samarbete

Bygdedräkterna rekonstruerades i samarbete med lokala aktörer. Brage tog initiativ, organiserade och ledde arbetet, men utan lokalbefolkningens stöd och insats skulle arbetet ha fått en ensidig prägel. På forskningsresorna, som i huvudsak gjordes av Yngvar Heikel, uppstod en dialog med lokalbefolkningen, som deltog entusiastiskt i forskningsarbetet genom att ge intervjuer, svara på enkäter eller genom att överlämna allmogeplagg till Brage. Lokala dräktkommittéer bildades, vars medlemmar deltog i det fältetnografiska arbetet. När dräktarbetet väl kommit igång gick det inte att hejda ortsbefolkningen.

En levande och aktiv landsbygd har med andra ord varit en viktig förutsättning för folkdräkters rekonstruerande. Lokala aktörer, såsom lärare och ungdomsföreningar, gick i spetsen för dräktarbetet, till exempel Edit Skrivars i Munsala, Anna Långgård i Närpes, Nils Oskar Jansson och Svante Dahlström i Åboland, Fanny Sundström på Åland, Gabriel Nikander i Borgå, Gerda Grahn i östra Nyland och Signe Mörne i Esbo. Även folkhögskolor fick en viktig roll i dräktarbetet. Tillverkningen av dräkter gjorde även att hemslöjden fick en revitalisering, och Brage strävade till att dräkterna skulle produceras på landsbygden av lokala hantverkare som behärskade gamla tekniker.

Bygdedräktsarbetet karaktäriserades av ett gediget samarbete, som ändå inte skedde helt utan svårigheter. Medan Brage i huvudsak strävade efter dräkters historiska äkthet var det för ortsbefolkningen ibland viktigare att skapa en unik dräkt. Det här ledde till kompromisser från bådas sida.

Föreningen Brage
Maria Lindén, folkdräktskonsult
Henrietta Lindgren, praktikant 2021-22